MyLifestyle

Ikväll var jag, Malin och Sandra på filmstaden och såg Revolutionary road. (Tack Malin!) Trevligt sällskap och filmen... har jag mycket kluvade årikter om. Jag hade väntat mig en lycklig Titanic-wannabe och det är filmen verkligen inte. Jag satt hela filmen och väntade på det lyckliga slutet, men det kom aldrig..

Å ena sidan skildrar den hur huvudpersonernas kärlek spirar upp och är en fin och bra film om än något tung, men å andra sidan känns är den nästan tragisk i deras desperata längtan efter något annat, ett annat liv.

Den får mig att tänka efter, är vi också sådana? Längtar vi desperat efter något annat? Efter en förändring? Vad är det vi söker och vad är det som stoppar oss?